Alla säger hela tiden att det går så fort, att tiden rusar iväg. Så må det mycket väl vara, men just nu känns det som att tiden står stilla och segar sig fram. Sekundvisaren kämpar sig fram i trögflytande honung...
Okej, det är bäst jag säger det nu, innan jag exploderar helt.
Jag har hemlängtan
Där, jag sa det. Vissa dagar mer än andra.
Jag försöker anpassa mig hela tiden, men ibland är det svårt.
En sak har jag kommit underfund med väldigt klart här. Jag är inte kallad att bli missionär, i alla fall inte i ett utvecklingsland. Jag har snarare känt att jag ska missionera i förskolan hemma i Sverige.
Här om dagen hade jag en massiv hemlängtan, då begav jag mig ner till hamnen inne i Suva och beskådade utsikten - då blev det lite bättre.
Inatt var det ett kraftigt regnväder här, jag vaknade upp av regnet vid några tillfällen. Men när jag vaknade och gick upp hade det slutat regna och jag kunde beskåda denna vackra soluppgång!
Jag skypade med mamma och pappa i veckan, det värmde! Jag behövde det.
Hos mamma har det kommit lite snö, hos pappa är det ännu bara frost.
Jag har bokat tågbiljetter hem till pappa, så jag ska fira jul hemma i Dalarna. Jag längtar redan.
Jag behöver fokusera på min tid här, för den kommer aldrig mer igen.
Att längta efter Sverige är onödigt under min tid här på Fiji. Tiden är kort (även om den känns lång ibland), det är bästa att ta vara på den till fullo!
Jag ska till ungdomsmötet ikväll. Klockan 17 börjar det.
Gud kommer göra mäktiga ting i mitt liv, det är enbart att tacka och ta emot och be om vishet i hur den nya kunskapen ska förvaltas.
