Konstverk, konsert, och andra konstigheter :)

Konstverk av uppäten mango!

Det här är en mangokärna! Men det är också en fisk! Det kan väl vem som helst se?!

Det är jag som är konstnären till den lilla krabaten, inte den finaste fisken direkt.

Okej. Hur kom det sig att jag förvandlade en nyligen avskrapad mangokärna till en fisk? Ingen aning, det bara blev så! Inosa och jag satt vid köksbordet och åt varsin mango när vi plötsligt började göra konstverk av dem istället! Haha. Inosa's konstverk blev mycket bättre än min! Kolla in hans gris!

Jag sa ju det! Hans gris är snyggare än min fisk! I alla fall i mina ögon. :)

Här är konstnären själv! Se så stolt han är över sin gris!

Inosa bor i samma lägenhet som jag, hans pappa är brorson till Mili, som är min värd.

Men Inosa är mycket mer än bara inneboende här. Han är även min livvakt! Det är vad de säger.

Om jag ska gå någonstans när det börjar på att bli kväll, då följer han mig dit. Så att inget händer mig.

Han har faktiskt fått visa på sina livvaktsegenskaper också.

När vi var på bio för 1½ vecka sen var det en man som försökte stjäla min ryggsäck. Jag märkte ingenting. Inosa som stod intill mig märkte att något inte stod rätt till, och kom närmare mig. Den misstänkte backade undan.

Det var inte förrän dagen efter när Mili, efter att Inosa berättat för henne vad som hände, pratade med mig om händelsen som jag insåg hur nära det var att jag kunde blivit av med pass, plånbok, kamera och andra viktiga saker.

Jag är oerhört tacksam att jag lärt känna Inosa!

Nu till helgen ska han resa tillbaka till sin by, som ligger på en annan ö.

Han har varit ifrån sina föräldrar och fem syskon i snart ett år för att gå i skolan här. 

Han längtar tillbaka till familjen, vilket jag förstår mer än väl!

 Inosa och jag!

I fredags hade jag oerhört roligt med några ungdomar från kyrkan!

Vi träffades vid en pizzeria och åt pizza, kyckling och strips.

Vi hade jätteroligt!

Till vänster har vi Amelia! Hon har spenderat ett år i Sverige! Det är riktigt kul att prata med någon som förstår vad jag menar när jag pratar om Sverige! Okej, det där lät knepigt. 

Men hon förstår vad fika är, hon förstår att jag har problem med vissa saker här i Fiji - eftersom det är så långt ifrån hur det är i Sverige.

Till höger är Amelia's aunty, men jag kommer inte ihåg hennes namn..

Det är mångas namn jag inte kommer ihåg.

Till vänster är Amelias näst äldsta syster, hon är militär och jag minns inte hennes namn.

Till höger är Grace. Vi pratade en hel del under kvällen, och det var oerhört roligt att stifta bekantskap med henne!

Här är två av killarna! Till vänster har vi ....någon... Jag har glömt hans namn!

Jag hälsade på alla, och jag repeterade deras namn efter att jag sa dem, men...borta! Jag sa faktiskt till dem att jag i förväg ber om ursäkt ifall jag glömmer deras namn. Ja...

Han till höger heter också någonting. men, om jag inte missminner mig, så är den engelska versionen av hans namn Paul.

Här är de andra två killarna vid bordet!

Som jag också glömt bort namnen på... Det är ju nästan pinsamt. Nåväl. Jag får fråga Amelia senare, hon kan deras namn. i alla fall. 

Vi blev oerhört mätta av maten!

Kingsize pizza *2!  Plus 15 friterade kycklingbitar och strips!

Efter maten förflyttade vi oss till Nausori, ett samhälle 30 minuters bussfärd därifrån.

Vi åkte dit för att lyssna och se på en konsert!

Det var en ungdomsgrupp från en annan CMFI (Christian Misson Fellowship International) kyrka här på Fiji som hade ordnat med konserten. Flera ungdomsgrupper från olika Harvest-kyrkor uppträdde! Jag går till World Harvest Centre. Den Harvest-kyrkan i Nausori heter Faith Harvest Centre.

De var oerhört duktiga!

Konserten började klockan 19, men vi kom dit 20.30 ungefär. Konserten höll på till 22. 

När vi kom in var det några unga män, oerhört skickliga, som utförde en meke (fijiansk dans).

Jag var så absorberad av deras skicklighet att jag totalt glömde bort att fota eller filma! Jag ångrar det nu, i efterhand. Men jag var så fascinerad av deras skicklighet!

Men det jag fick på film var oerhört bra också! Särskilt det som ungdomarna från World Harvest presenterade!

Under lördagsmorgonen och förmiddagen var jag trött. Jag begav mig till kyrkan vid 14 för ett möte.

Därefter skulle jag varit kvar för att öva på en dans, men jag var så trött och kände mig lite illamående så jag begav mig hem.

Kort efter att jag kommit hem förflyttade jag mig snabbt till toaletten och var kvar där under en längre tid. Jag mådde pyton.

Jag skulle ha deltagit i en middag vid en restaurang på lördagskvällen men jag kunde inte, på grund av att jag mådde så dåligt.

Så jag spenderade lördagskvällen liggandes i sängen eller sittandes på toaletten.

Jag stannade hemma på söndagen, såg på gudstjänsten via deras livesändning. 

Mycket bön och Bibelläsning!

Efter att jag tagit det lugnt under helgen mår jag nu mycket bättre!

Jag ska snart bege mig iväg till Valelevu och hämta upp en momo (långklänning) hos skräddaren. Jag ska ha klänningen på mig imorgon, då är det skolavslutning i skolan.

Jag hoppas ni har det underbart!

Ordspråksboken 1:7

Gud välsigne dig!

Tre veckor, fem veckor kvar

Jag har varit här i tre veckor nu, jag har fem veckor kvar.
Alla säger hela tiden att det går så fort, att tiden rusar iväg. Så må det mycket väl vara, men just nu känns det som att tiden står stilla och segar sig fram. Sekundvisaren kämpar sig fram i trögflytande honung...

Okej, det är bäst jag säger det nu, innan jag exploderar helt.
Jag har hemlängtan
Där, jag sa det. Vissa dagar mer än andra.
Jag försöker anpassa mig hela tiden, men ibland är det svårt.
En sak har jag kommit underfund med väldigt klart här. Jag är inte kallad att bli missionär, i alla fall inte i ett utvecklingsland. Jag har snarare känt att jag ska missionera i förskolan hemma i Sverige.

Här om dagen hade jag en massiv hemlängtan, då begav jag mig ner till hamnen inne i Suva och beskådade utsikten - då blev det lite bättre.

Det påminner inte särskilt mycket om Sverige, men det är vackert och ger ro i hjärtat.

Inatt var det ett kraftigt regnväder här, jag vaknade upp av regnet vid några tillfällen. Men när jag vaknade och gick upp hade det slutat regna och jag kunde beskåda denna vackra soluppgång!

Jag skypade med mamma och pappa i veckan, det värmde! Jag behövde det.
Hos mamma har det kommit lite snö, hos pappa är det ännu bara frost.
Jag har bokat tågbiljetter hem till pappa, så jag ska fira jul hemma i Dalarna. Jag längtar redan.

Jag behöver fokusera på min tid här, för den kommer aldrig mer igen.
Att längta efter Sverige är onödigt under min tid här på Fiji. Tiden är kort (även om den känns lång ibland), det är bästa att ta vara på den till fullo!

Jag ska till ungdomsmötet ikväll. Klockan 17 börjar det.
Gud kommer göra mäktiga ting i mitt liv, det är enbart att tacka och ta emot och be om vishet i hur den nya kunskapen ska förvaltas.

CMFI Women's conference

Christian Mission Fellowship International är värd för kvinnokonferensen, som detta året hålls här på Fiji! Förra året hölls den i Nya Zeeland, året dessförinnan hölls den i Papua Nya Guinea. Men i år - all ära till Gud - hålls den på Fiji! Och här befinner jag mig! Under den exakta tidpunkten som jag är här - på Fiji, så sker den årliga internationella kvinnokonferensen här! Endast Gud kan planera det på det sättet! Det är inte slumpen som gjort att jag befinner mig här, på ett 4-stjärnigt hotell i Fijis huvudstad Suva, nej - det är Gud! Halleluja Amen!

Denna tygväska är en present från kyrkan till alla oss som deltar i konferensen!

Inuti den finns ett anteckningsblock med konferensens schema inuti,

 Dessutom fick vi även en present! En liten skål med lokala hudvårdsprodukter av märket "Pure Fiji"!

Vi kom extra tidigt till hotellet, incheckningen skulle ske klockan 14, men vi var här redan vid 12.30. Jag är helt övertygad om att det var Guds planering som förde oss hit vid den tidpunkten, för kort därefter fick vi våra rumsnycklar och kunde installera oss på rummen. Nu, när klockan är 16 är det total kaos nere i entrén. Vi är omkring 300 kvinnor som deltar i konferensen, och nu är det 200+ som ska checka in - samtidigt... Jag är så tacksam till Gud att Han förde oss hit så tidigt! Tack vare det har jag kunnat ta en varm dusch i lugn och ro, skriva i bloggen, njuta av utsikten - den är magnifik!, och enbart koppla av!

Okej, hotellrummet och utsikten. Det är, som jag tidigare nämnde, ett fyrstjärnigt hotell med havsutsikt! Hotellet ligger alldeles intill havet. Se och njut! Det gör jag!

 Fiji består av över 330 öar, Vitu Levu heter huvudön som huvudstaden Suva finns på, det är även Fijis största ö. Vad den lilla mitt emot hotellet heter har jag dock ingen aning om... Men fin är den!

 Efter drygt en vecka här på Fiji har jag äntligen förstått fullt ut att jag faktiskt är här!

Jag är så lycklig och tacksam till Gud!

Efter en och en halv veckas vistelse här på Fiji har Gud redan förändrat mycket i mitt liv - till det bättre, alltid till det bättre!

Jag ska vara här i drygt sex veckor till! Bara tänk hur mycket med Han kommer förändra! 

Jag längtar att få se resultatet!

Klockan 17 ikväll är det middag för oss som bor på hotellet!

Vi ska då bära en klänning som kallas jaba (uttalas chamba)!

Min ser ut så här:

Den är skräddarsydd efter mina mått - jag hämtade den hos skräddaren i förmiddags!

Det är en tvådelad klänning, typiskt fijiansk!

Jag har hittills tre stycken jama's i olika design och färg, jag kommer att införskaffa ytterligare två stycken till senare festligheter. 

Imorgon kväll ska jag bära en annan jama med kortare överdel, på lördag kväll ska jag bära ytterligare en annan, och på söndag i kyrkan ska jag åter bära denna.

Klänningarna kommer följa med hem till Sverige!

Nu ska jag göra mig redo för kvällens middag!

Jag önskar er all lycka och Guds rika välsignelser i era liv!

Stora och varma kramar från Fiji!